Idag är det 2 år sedan Ida avlivades..

Ida avlivades för att hon slutade med att gnaga ner sina tänder vilket resulterade i förlånga tänder.

På Torsdagen började Ida bli slö och matt och orkade knappt gå runt i buren. Ida hade satt sig i springan mellan huset och bursväggen. På söndagen märkte jag att hon var så trött att hon inte ens orkade äta salladen jag la in till henne. På måndagen ringde jag veterinären och de bad oss att åka in för att ta en undersökning. Jag satt och grät i telefonen för att jag visste att något var på väg att hända.

Mamma skyndade sig hem från jobbet så vi kunder komma dit innan 17.00.

Jag tog upp Ida och satt med henne i soffan och kände hur hon riktigt kämpade för att hålla sig stadig, men hon trillade..

När vi kom in till veterinären satt vi ner i väntrummet i typ 10 minuter innan vi blev inkallade. Jag la upp ida på bordet och hon bara låg där helt slut. Veterinären berättade lite saker för oss ang det hela och sa att Ida nog inte hade klarat av att bli sövd för att de skulle kunna klippa ner tänderna, då Ida var så svag och hade nog avlidit av själva narkosen.

Så jag beslutade mig för att låte Ida få somna in, då jag ville göra vad som var bäst för henne.

Veterinären tog då fram sprutan och gav henne den, stod med tårarna rinnande ner från kinderna.

Det kännes så hemskt att se henne ta sitt sista andetag.